När jag var liten var jag väldigt intresserad av saker som gick under namnet " Tekniska saker" som till exempel videoapparater, telefoner kameror osv. Ja inte intresserad i form av att skruva isär dom och se hur de fungerade, eller inte fungerade då. Mitt intresse låg i att jag alltid, det första som jag alltid gjorde, var att kasta mig över instruktionsboken till prylen i fråga och försöka förstå alla dess finesser. Nu var det ju bara så att i min familj var vi inte direkt först med att skaffa de senaste tekniska sakerna. Snarare var det så att när vi väl skaffade till exempel en videospelare ja då var det sedan länge dags att i det fallet skaffa en DVD-spelare.
När videospelaren dök upp i vårat hus ja då var den av märket Betamax. Videokasetterna var vändbara vilket innebar att det gick att spela in på bägge sidorna! Problemet med den Betamax-spelaren som min pappa lånat hem av en bekant var bara att den gick inte att spola varken fram eller tillbaka på. Några filmer att hyra till denna eminenta apparat fanns inte att tillgå på marknaden vid den tidpunkten. Men pappas kompis hade, snällt nog, skickat med EN videokasett så att vi i alla fall skulle ha något att se på om vi inte lyckades hitta någon bensinmack där de fortfarande hyrde ut denna utgående produkts filmer. Filmen bestod av på ena sidan ett avsnitt med vidrige "Mr Peasley" som försöker våldta stackars oskyldiga Laura i TV-serien Familjen Macahan och på andra sidan kassetten en amerikansk deckare som än idag endast för mig går under namnet "Deckaren". Denna deckare blev min och även min systers favoritfilm. Problemet var bara för att kunna se denna "Deckare" var vi ju tvungna att först genomlida Familjen Macahan-avsnittet eftersom som sagt videospelaren inte gick att spola...
Jag kan lugnt säga att är det någon som vill veta alla repliker i detta "Mr Peasley-avsnitt" så är det bara att höra av sig. Jag såg nog avsnittet minst 25-30 gånger och allt i syfte av att äntligen få vända på kassetten och se den spännande " Deckaren".
Ja även i vuxen ålder har det här med att vara lite efter i tekniken förföljt mig. Min första mobiltelefon skaffade jag 1997 då jag flyttade ner till Stockholm första gången. Mobilen var av det välkända märket Bosch och som ni förstår så var den ungefär lika liten och smidig som en köksmaskin av samma märke. Batteriet på telefonen höll i laddning ungefär ett år och när jag sen skulle köpa ett nytt batteri bar det sig inte bättre än att jag besökte butik Clas Ohlson. Det var ju som sagt inte så vanligt mobiltelfonmärke Bosch så Telia eller annan telefonbutik hade inga reservdelar till just min telefon.
Sagt och gjort så köpte jag ett nytt ännu tjockare mobilbatteri än det tidigare och till batteriet hörde en laddare som man kunde ställa batteriet i. Att byta till en nyare mobiltelefon var inte något jag ens hade i åtanke. Mobiltelefonen fungerade ju!
Två år senare när både mobiltelefonen och dess batteri hade avtjänat sin livslängd gick jag in på en telefonaffär i Stockholm. Tog fram mobilen och laddaren och frågade butikssäljaren om han han hade någon likande mobiltelefon att erbjuda mig. Säljaren bet sig i läppen och sa: " Vi säljer inte mordvapen här och tegelstenstelefoner är inte direkt på modet längre". Som ni kanske förstår så har jag idag INTE en IPhone som merparten av alla mobiltelefonägare har.
Jag har avslutningsvis funderat på att en dag låna med en utav min pappas resegrammofoner och ställa upp den på sätet bredvid mig på T-banan i Stockholm och helt seriöst veva i gång en 78-varvsskiva. Min kära väninna Annelie, som arbetar som reporter på Sveriges Radios webbradiokanal Alltid Nyheter, har lovat att hon ska göra ett reportage med mig den dagen jag gör detta.
P.S Om ni tycker att textstyckena på denna text är olikt utformad så är det helt riktigt observerat. Jag har tyvärr ingen instruktionsbok till hur man återställer textavsnittet till det ursprungliga på den övre delen av denna text. Så det fick bli så här. Ett inslag av " teknikens under" helt enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar